Godset - 1990-talet Godset2010 Godsets Cilla-Rock
Stöd Godset 2012! Affisch 2012 Information om fstivalen och vilka som gör den.

Godset 2010


Stefan Wulffs film "Godset 2010 - A wet rock'nroll dream comes true" sammanfattar bra vad det handlade om!


Men, för helhetsbildens skull, har jag gjort en personlig sammanfattning i ord.

_ _ _ _ _ _


Godset 2010, blev namnet på den rockfestival och hyllning till det nedbrunna Godsmagasinet som Roger Broberg tog initiativ till.

Enligt affischen och programmet skulle följande band spela:
Apa State Mental, Åtta Bier Ti Min Far, The Vintømmers, Elevator Adam, The Headlines, True Lies, Andi Almqvist, Tremolo Beer Gut, Intermission, Johan Johansson och Dun Dun.
Nu blev det inte riktigt så. Men, bra ändå!

Ty när det grydde över Södra Planteringen morgonen den 24:e Juli vaknade Sebastian och Roger i husvagnen - som var en viktig del av det backstageområde vi hade byggt upp tillsammans med Magnus Svensson, Christian Nilssson och Morgan Broberg - till ett elände till väder. Det var helgrått, regnet piskade och vinden ven. Efter veckor av konstant medelhavsväder var ju detta en överraskning som inte riktigt föll oss i smaken. Vi som hade jobbat så för att dagen skulle bli perfekt! Kvällen innan hade vi suttit i vårt spartanskt uppbyggda backstageområde förnöjda över alla förberedelser och ansträngningar. Vi drack öl och lite vin med besökande vänner och några av de artister som skulle uppträda nästa dag. En härlig sommarkväll då vi bara njöt och såg fram emot morgondagen.

Morgonen därpå var det alltså helt andra bullar och bandage som gällde. Presenningen och partytältet som skulle fungera som inhägnad för backstageområdet hade blåst sönder. Allting var blött, blött, blött och regnet piskade på. Vi insåg direkt att om det här vädret fortsatte skulle vi få problem. Ljudeknikern skulle ju knappast kunna ha sin utrustning ute i det här vädret utan att den typ gick upp i rök. Om vi lyckades få ihop nått - skulle verkligen en publik stå ut?

Dystert värre.

Rogers ansikte var blekt och stramt utom då hans mun öppnades var femtonde minut för att kasta ur sig en svordom som var knappt hörbar i det oväder som under den tidiga förmiddagen bara tilltog i styrka. Vi började diskutera att ställa in. Roger började messa och ringa till alla band om hur läget var och att det var möjligt att vi var tvungna att ställa in hela festivalen. Vi ville ändå vänta in i det sista.

Vi fick uppmuntrande samtal från alla möjliga: "Äh, det här vädret är väl inte så pjåkigt. Kör på!"; "Det blir snart bättre skall ni se. Här är vädret helt okej." m.fl. m.fl. Alla ville väl. Problemet var att dessa samtal kom från närliggande byar och byahålor där vädret inte var så farligt. I Simrishamn på Södra Planteringen nådde snart vinden orkanstyrka och regnet bara tilltog. Efteråt har vi förstått att det här riktiga ovädret som höll på att ödelägga allt vi jobbat med i månader var en mycket lokal företeelse som berörde ett mindre område. Och vädergudarna hade bestämt att epicentrumet skulle ligga mitt på Södra Planteringen i Simrishamn: mellan boulebanorna och vår lastbilsscen.

Samtidigt gick några bort till biblioteket för att lägga sista handen vid utställningen om Godset som skulle ha vernissage strax innan det var tänkt att festivalen skulle dra igång. Pärmar med klipp lades fram. En bunt med häftet om Godsmagasinet (se Minnestexterna) och vår tid där placerades ut. Lite mousserande dryck sattes fram. Det hela såg riktigt bra ut där. Fotografierna (de flesta av dessa kan du hitta här) såg snygga ut där de hängde på uppsatta skärmar för ändamålet. Och varmt och skönt - och torrt! - var det också!

Vid tio/elva-tiden satte sig Roger och Sebastian i husvagnen för att diskutera att ev. ställa in hela evenemanget. Under slutfasen av den sorgliga pratstunden kommer Åtta Bier-pågarna på besök. De har precis den attityd man egentligen måste ha i en sådan här situation: skratta åt eländet och sedan bara köra på! Anders Wieslander ramlar också in och kommer med konstruktiva förslag. Helt klart kommer vädret inte att ge med sig. Vi måste hitta ett sätt att genomföra allt ändå. Det skall gå.

Peppningen från dessa herrar var början på en vändning som inte upplevts sedan Liverpool vände mot Milan på Atatürk Stadium i Turkiet i Champions League-finalen 2005.

Genom telefonkonferens med ljudtekniker bestämdes att vi skulle försöka köra konserterna med hans mixerbord och utrustning på flaket och inte använda själva PA:t - utan köra förstärkarljudet rakt ut. På så sett skulle hans utrustning klara av regnet och blötan och vi skulle få ett ljud som kanske inte var vad vi räknat med - men vi skulle få ett ljud. Bara det kändes som en seger i det här läget.
Vi började röja på lastbilsflaket (som till en tredjedel var fylld av tunga stockar och bräder), Roger ringde runt för att meddela läget och även för att avboka ett par artister.
Vi är fortfarande mycket osäkra på om det kommer att kunna gå att köra.

Plötsligt dyker Cilla Wingård och hennes barn upp framför oss molokna "scenarbetare". När hon väl dykt upp blev vändningen ett faktum. Med en oerhörd bestämdhet talar hon om för oss att det här skall genomföras och att hennes pappa har en lastbil vi kanske kan använda som skydd mot kastvindarna som kommer från havet och ett stort robust partytält vi kan resa framför scenen där folk kan trycka ihop sig. Det är bara till att sätta igång och jobba!

Efter drygt en timmas tid är allt på plats. Med hjälp av många händer och tältägare Anders Wingårds expertis och effektivitet har tältet blivit rest några meter väster om den vindskyddande stora hästtransporten. Ljudet testas som hastigast.

Vår konferencier för dagen, Magnus Svensson, kommer upp på scenen med regnjacka över hawaiiskjortan och inleder med ett kraftfullt tal om vädrets makter och om vår okuvlighet.

Sedan presenterar han The Vintømmers!

Photobucket
Foto: Patrik Strand


The Vintømmers - Hallaballo


The Vintømmers - Pilsk Eller Trilsk


The Vintømmers - Snus Öl & Bilar


The Vintømmers - Hajj & I Vajj


The Vintømmers - Hår kummor du ifro


The Vintømmers - Bruged


The Vintømmers - Salt

Hela inledningskonserten på Godset 2010 med The Vintømmers.

Ljudet är kanske inget vidare. Men just den där halvtimmen med The Vintømmers kändes nog lite speciell för oss. Inte bara för oss som jobbat för att sätta i hop den här festivalen - utan även för de tappra som samlats på Södra Planteringen.
The Vintømmers symboliserade på många sätt Godsmagasinet. De repade där. De spelade där. De festade där.
De sjöng om Simrishamn och vad som hände här!

Det vara mycket känslor i den regntunga luften. Det var en oerhörd värme och många leenden. Människor som inte sett varandra på 10 år stod och kramades och sjöng med "... att det händer här i Simrishamn!".

Efter The Vintømmers spelade Intermission, Elevator Adam, Johan Johansson, Apa State Mental, The Headlines, och avslutande Åtta Bier Ti Min Far.
Alla gav de allt, och ibland lite till!

Vi lyckades så småningom t.o.m. få upp en liten grill (om en person höll i ett av de tre små vingliga benen) där de sponsrade förgrillade grillspetten värmdes upp av bl.a. Martin Svensson och JD Björkhem och andra rediga karlar. Att grilla ute i ett oväder som detta är inte lätt. Men i skydd under ett stort lövrikt träd gick det ändå över all förväntan. Grillen föll inte ihop av utmattning förrän den gjort sitt jobb. Eftersom matserveringen var en improviserad historia hade folk gott om tålamod eftersom det faktiskt var något de nog inte räknat med. Men de varma grillspetten och potatissalladen kändes som en skänk från ovan då dagen hade varit ovanligt obarmhärtig och kall.

Ingegerd Broberg fick välförtjänt motta blomster och en bamsekram från vår konferecier. Utan Ingegerd och all hennes hjälp hade Godset 2010 nog inte alls rotts iland. Hon samlade in en icke oansenlig summa i sponsring till evenemanget från köpmän och krögare i Simrishamn, och från vänner och bekanta. Hon var till stor hjälp på alla möjliga sätt ända in i det sista. Ett sant Godset-fan. Men så är hon också mor till två Godset-legendarer.

Det blev en minst sagt fantastisk dag trots känslorna Roger och Sebastian fick när de kikade ut genom husvagnsfönstret på morgonen.

Nästan alla gick efter evenemangets slut till gamla Byckaren där atmosfären nästan kan beskrivas som ett monumentalt lyckorus.


Nedtecknat av Sebastian Lindberg, nästan ett år efteråt.


Se även: